Jag skriver

Med något stram stilistik
beaktar jag oftast ordens ballistik.
Jag bryr mig om hur orden flyger och landar,
inte så mycket om vad texten egentligen handlar.

Jag älskar det annorlunda, alla bokstavslösa tecken,
alla semikolon, parenteser och de allra vackraste – tankstrecken!
Allt för att slippa komma, till punkten där inget mer blir sagt.
Jag river, jag svettas; det är faktiskt en ganska våldsam kärleksakt.

Fylld med radbryt och psykbryt – ja, jag blir exalterad
när orden passar och jag framstår som välformulerad.
För min form är mitt jag, och här står den kort och koncis,
men kanske kommer den en dag bli vackrare och ännu mer precis.