När natten tynger

När natten tynger
lättar mörkret ankar.
En storm genom allt som är
jag sliter i alla trasiga trådar
som håller ihop mig.

Tyngd av
ånger och sten
ånger och sten
ånger och sten
ångesten.
Jag dras till djup
djupare
än Marianergraven.

Men jag vänder om
till värmen från din rygg.
I lä från striden
i mina sömmar
spricker det upp till sol.